Så hade det då blivit dags för matchdag i Neapel. Sällskapet vaknar upp i ett hotellrum vars temperatur stigit till olidliga nivåer (hur ac:n fungerade skulle vi märka en minut innan vi checkade ut) och jag belönade mig själv med en fantastisk huvudvärk efter gårdagens inmundigande. Till mitt sällskaps stora glädje.

Förmiddagen gick åt till att kämpa bort huvudvärken, sammanstråla med andra Gnagare på hotellet, möta upp nyanlända och börja planera för hur vi skulle ta oss till samlingsplatsen. ”Viss” förvirring uppstod då det helt plötsligt skulle vara en ny samlingsplats och var den låg hade vi ingen aning om. Nåväl, ett 20-tal gnagare går bort till centralstationen, möter upp svenska (!) supporterpolisen som konfererar med sina italienska kollegor som i sin tur gormar på taxichafförer att vi vill åka.

Att säga att det framstod som polsk riksdag är en underdrift utan dess like. Till slut kom vi in i taxibilarna i alla fall. Då inleddes en av de märkligaste bilturer vi varit med om. Sex sju bilar beslutar sig för att TÄVLA om vem som kan komma först ner till hamnen dit vi skulle. Filer, rödljus, refuger och mötande trafik skulle inte hindra våra chafförer. Helt galen biljakt genom centrala Neapel och lätt chockade kom vi fram i alla fall. Varpå vi ändå fick gå i en kvart för att komma fram till det torget som var ”vårt” !

Belägna på en Ö slog sig fler och fler Gnagare ned på ett torg och ölen flödade. Personalen var nog inte helt förberedda på anstormningen av AIK:are för efter ett par timmar var biran slut. Stämningen var lika strålande som solen och förbipasserande turister fick sig nog ett minne för livet. Samt de tonårstjejer som vid upprepade tillfällen passerade genom torget till massans stora jubel…

Strax för 16 var det då dags för marschen tillbaka till hamnen där vi tidigare blev avsläppta av taxibilarna. Varför bussarna inte kom bort till oss fick vi aldrig någon klarhet i men känslan att marschera (stundtals t.o.m i takt!) igenom Neapel med 900 man var ändå rätt häftig.

Sen var det tänkt att vi skulle transporteras med buss ut till Stadio San Paolo. Att vi skulle bussas i cirklar runt staden i ca 1,5 timme utan någon som helst möjlighet att uppsöka en toalett var det dock ingen som berättade. När man sen kollade på kartan och fick höra att resan egentligen skulle tagit ungefär 20 min steg ju inte humöret upp till astronomiska höjder direkt. Varmt och trångt var det också så det var ju inga dundertaggade supportrar som klev ur bussarna utanför bortasektionen.

Att säga att polisinsatsen var massiv är en underdrift. Dock var det än mera poliser i Poznan sägs det. Mycket kontroller och det skulle visas pass hit och dit och sen fick man äntligen gå in. Och upp. För många trappor. Som var branta. Och oregelbundna.

Men till slut kom alla Gnagare in på vår tilldelade sektion i kurvan och direkt skanderades ”azzuro azzuro vaffanculo” till en visselorkester som var rätt ”omfattande”. I Italien buar man tydligen inte, där visslar man…

Matchen har ni nog alla sett så den lämnar vi därhän förutom konstaterandet att det blev grinigt bland hemmafansen när AIK tog över spelet i första halvlekens andra del. Efter matchen blev vi kvarhållna under en lång tid och ramsorna fortsatte eka över arenan. Drömmar av Guld, Födda till Gnagare, Vi har g****t hela j*a djurgården var vackra sånger som lokalbefolkningen blev bjudna på denna blåsiga men sensommarvarma septemberkväll.

Efter matchen splittrades alla AIK:are upp, många bussar åkte direkt till Rom (dit det chartrade AIK-flyget av någon oklar anledning skulle flyga hem ifrån istället för det förbestämda Neapel) medans andra åkte tillbaka ner till hamnen där det fort gällde att få tag i en taxi. Det florerade extremt mycket rykten i luften om knivattacker och att Napolis ultras var ute efter AIK-supportrar så det gällde att hålla sig på sin vakt.

Personligen hjälpte jag några kompisar som fortfarande inte hunnit checka in på sitt hotell (!) att komma dit innan det blev en matbit och ett par avrundande pilsner innan det så efterlängande hotellsängen kallade. Skönhetssömnen gjorde susen innan den långa färden hem till Stockholm som inleddes i ottan på fredagen.

Avslutningsvis måste jag nämna några vänner som valde en något ”oortodox” väg till Neapel. 99% flög från Stockholm (Arlanda eller skavsta) till Rom via eventuella byten etc.
Ett sällskap av mycket goda vänner till valde följande rutt:
Hovet, AIK-Brynäs
Nattbuss till Oslo(!)
Tåg till Rygge Flygplats
Ryan Air till Rom
Taxi(!!) till Neapel
San Paolo. Napoli – AIK
Buss till Rom
Festa hela natten(…)
Flyg till Skavsta

Att hävda att dessa killar och tjejer var lite möra under resans gång är en stark underdrift.

Ett stort majestätiskt tack till er alla. Trots 0-4 i baken var det en historisk resa!

Scroll Up