av Marie Lichtenstein  –  foto Jojje Lidén

Innan säsongen drog igång för hockeylaget så kände nog det flesta att vi hade ett riktigt bra lag på pappret. Det här laget skulle kunna ta oss hela vägen tillbaka till finrummet, eller vad man nu ska kalla det.

Nu blir i och för sig inte allt som det är tänkt från början, utan laget fick i stället kämpa mot skador och sjukdomar mest hela tiden under hela säsongen.

Det var mörker och elände och när man inte trodde att det kunde bli mörkare stortorskade laget emot Oskarshamn och Västervik. Vi i Smokinglirarna körde en buss till Västervik tillsammans med Black Army för att ge vårt stöd i matchen mot Västervik. Vi kände att laget verkligen behövde vårt stöd, men det hjälpte inte. Två riktiga skitmatcher som slutade med 0-9 i mål och just då, då kändes det som att vi skulle förbereda oss på negativt kval. Allt var becksvart!

Inte nog med att laget inte kom upp till någon som helst nivå, ryktena om Melin tog fart. Melin skulle sluta. Han skulle bryta sitt kontrakt och gå vidare. Orken, lusten fanns inte kvar. Som grädde på moset så valde Oscar Steen att hoppa av. Han tyckte inte det var roligt längre, även om han någon dag senare – eller om det var samma dag – skrev på för Modo.

Panik i leden! Men som en blixt från klar himmel, så kom den magiska vändningen.

Backar kom tillbaka från skadehelvetet. Forwards som fått spela back kom tillbaka till sina rätta positioner och laget började spela en fantastisk hockey. Helt plötsligt stämde allt.

Att efter denna mörka period, kunna samla ihop laget och verkligen rätta till allt som varit fel från början med skador och annat och att skapa sig egna förutsättningar är stort, riktigt stort. Det är väl egentligen just detta som kallas för ett lag. När man har nått botten så tar man sig samman och ger sig f-n på att man ska klara av det. Dels för sin egen del men även för Melin. Man ville dessutom visa oss supportrar att det som vi trodde på inför säsongen, verkligen fanns i laget.

Att ta sig igenom kvalserien med två poäng färre än Västervik från start men ändå sluta på samma poäng och bättre målskillnad, och ge sig själva chansen att få kvala emot Rögle, är stort. Matchen emot Almtuna på bortais kommer nog bli mest känd för att de flesta supportrar stod och bet på naglarna och kollade i mobiltelefonen. Västervik tar ledningen med 3-0. AIK hade 2-2 i sin match. AIK var tvingade att göra fler mål än Västervik annars var det slut på säsongen. Prestationen i den matchen är bara helt otrolig. Glädjen från laget, glädjen på läktaren, den går knappt att beskriva med ord. Eufori!

Även om det gick käpprätt åt fanders och många hjärtan brast när laget förlorade i sudden mot Karlskoga så känns det ändå som detta lag är värda en stor eloge. Att inte ge upp, att hela tiden jobba sig ur omöjliga situationer och att lyfta sig som laget gjorde, det är värt så galet mycket.

För oss i Smokinglirarna är AIK Hockey ett gäng av hjältar och vi vill verkligen lyfta fram hela laget, ledare och övrig personal inom klubben som gjort det omöjliga nästan möjligt denna säsong.

Nu ser vi framåt men innan vi säger tack för den här säsongen till hockey så vill vi påminna er om att AIK J20 spelar kvartsfinal emot Leksand på ikväll klockan 19:00 på Ritorp. Vill ni se talanger och vill ni se framtiden, åk till Ritorp!

Vi ses på Hovet nästa säsong, och då jävlar!