Inför Annandagshockeyn på Fem2Arena kommer Smokinglirarna göra tre stycken intervjuer med personer på betydande positioner inom AIK Hockey. Andre man till rakning i serien är sportchef Daniel Rudslätt som i en tvådelad intervju pratar om allt från sin egen karriär till hur man lockar spelare av internationell kaliber till AIK utan att behöva vifta med alltför stort lönekuvert och vad en fullsatt Glob kan betyda för laget.

 

Efter två säsonger som AIK-spelare lade Daniel Rudslätt skridskorna på hyllan 2012. Han blev dock kvar i klubben och jobbade under 2012-2103 med bland annat ungdomarna i AIK. Inför årets säsong tog han klivet upp som sportchef för A-laget efter att Anders Gozzi lämnade efter nio år på posten.

Vi slår oss ned med Daniel utanför AIK:s omklädningsrum innan en av AIK:s matcher på Isstadion. Daniel, välklädd som vanligt på Hovet vid matchdag, hälsar glatt på alla spelare och ledare han möter i korridorerna först  och vi inleder sedan intervjun.

– Daniel, om vi vrider tillbaka klockan till 2010 en stund. AIK har precis avancerat till Elitserien och du presenteras som ett av många nyförvärv, hur gick det till?
– Anders Gozzi ringde mig ett par dagar efter avancemanget och frågade om jag var intresserad av att komma till AIK. Jag hade lite funderingar på hur jag skulle göra, om jag skulle fortsätta min utlandskarriär eller inte. Det kändes som ett bra läge att komma hem till Stockholm och Sverige  och jag hade alltid drömt om att få spela i AIK.

 

– Vad sa Gozzi då? Vad hade han för plan då för AIK? Hur löd målsättningen helt enkelt.
– Bra fråga! Det är ju ett tag sedan det här, men han berättade om sin filosofi och hur han ville bygga laget. Det var på kontinuitet och med den stommen som fanns. Han tyckte att det var en bra stomme och sen att man skulle krydda den med några spelare.

 

– Pratade ni rent konkret redan där och då när du kom som spelare om en ledarroll efter avslutad spelarkarriär?
– Nej det gjorde vi inte, det var något som växte fram allt eftersom under den här tiden.

 

– När var det ni började prata om det då?
– Det var under andra säsongen (2011-2012) som jag fick lite förfrågningar om ledarskapsroller i lite olika former. Det blev man ju givetvis glad och tacksam över, att de ville ha en kvar i klubben.

 

– Ifjol, då var du på marknadsavdelningen eller hur var det nu?
– Ja, till en tredjedel i alla fall. Sedan jobbade jag med ungdomarna och som scout de andra två tredjedelarna också.

 

– Var tanken redan då när du klev in i dessa roller att du skulle ta över efter Gozzi, att du fick ett sorts läroår typ?
– Nej, då fanns det ingen tanke på det. Jag har läst ekonomi på Universitet och mina tankar var att gå det spåret efter karriären. Hockeyn ligger mig dock självklart varmt om hjärtat och är någonting man älskar att hålla på med. Men att jag skulle bli sportchef fanns inte just då.

 

– Jag kan tänka mig att du får frågan ofta från journalister och supportrar om det är några nyförvärv på gång. Hur frustrerande kan det bli?
– Det är ju bra att det engagerar folk och jag kan lova att jag får väldigt mycket mail när vi förlorar, inte lika många när vi vinner dock av förståeliga skäl. Det är många som gillar det här med ”agera” och ”gör någonting”, men samtidigt så vet vi inom organisationen hur våra förutsättningar är och hur vår ekonomiska situation ser ut. Det finns tyvärr inget utrymme för oss att göra som våra konkurrenter har gjort, många utav dem. Vi lever i den här verkligheten och måste acceptera det och göra det bästa av det, sett till de förutsättningar vi har.

 

– Har du något bollplank inom klubben idag som bollar tankar och idéer med?
– Jag bollar ju med de som arbetar och är verksamma och med det s.k. sportrådet. Främst jobbar jag dock väldigt tätt med tränarna runt A-laget.

 

– När ni ska kolla på nya spelare, hur går det till då? Kommer tränarna till dig och säger ”den här spelartypen vill vi ha” och så får ni sondera terrängen eller kommer det agenter och slänger spelare mer eller mindre i knäet på er?
– Jag skulle vilja säga att det är både och. Agenterna vill ju självklart sälja sina spelare så där blir det ju mycket samtal och mail. Sen har ju inte jag jobbat med så många tränare av förklarliga skäl. Det här är ju de första jag jobbar med och jag vet inte hur de gör i andra klubbar. Men man har en ständig dialog, jag pratar ju dagligen med ledarstaben. Men de är ju också väl insatta i hur det ser ut hos oss så de fokuserar mycket på den trupp de besitter och försöker väl inte komma med några önskelistor till mig.

 

– Har vi ligans billigaste trupp?
– Om inte den billigaste så definitivt en av de billigaste  alla fall. Jag skulle tippa att Leksand är där nere i våra trakter också.

 

– Jag tänkte höra om Teemu Ramstedt som spelade i KHL och är finsk landslagsman. På pappret låter det ju som en spelare på en nivå högre än vad AIK ”borde” kunna locka till sig? Hur fick ni hit honom, för jag är övertygad om att mer eller mindre ingen klubb i ligan hade tackat nej till honom? Vad erbjuder man en sån som honom?
– Tar vi Teemu så ville han bo i en storstad. Han hade en familjesituation som gjorde att Stockholm var ett bra alternativ. Han var lite naggad i kanten när han fick gå från KHL så han kände att han ville komma till ett lag där han fick en bra roll vilket vi kunde ge honom. Vi bjöd in honom för att få träna med oss innan allting var klart så han fick känna på laget. Å det föll väl ut!

 

– Träningsmöjligheterna i Stockholm glimrar ju inte direkt om man jämför med övriga klubbar i ligan. Går stor energi till spillo på grund av det här eller kan det rentav bli en sorts tändvätska?
– A-laget tycker jag har bra möjligheter i det stora hela. Sen kommer det när det blir konserter eller Horse Show och liknande, då blir det lite trassligare, så är det. Men jag tror spelarna är ganska vana, särskilt de spelare som varit här under en längre tid som Christian Sandberg och bröderna Ahlström. Så det är egentligen bara att acceptera och så får vi köra på Ritorp när det är upptaget här på Hovet.

 

– Jag ställer samma fråga till dig nu som jag gjorde till Peter Birath, vad har du för framtidsvision för AIK och hur länge tänkte du vara kvar?
Hur länge jag blir kvar här, det vet jag inte. Just nu trivs jag väldigt bra och jag vill vara med och bygga någonting. Jag vill vara med och bygga AIK. Sen måste vi ges möjligheter, vi har stora utmaningar att bygga en organisation. Vi måste bli SHL-mässiga runt omkring laget och där igenom få en ökad budget och kunna bli slagkraftiga. Om du tittar på spelartruppen så har vi till den här säsongen en sänkt budget och det är klart att det är tufft då att överleva på sikt. Det finns stora potentialer i det här laget men det är ändå ekonomin till viss del som avgör det på lång sikt. Vi måste se till att vi gör någonting bra och att det händer någonting så att vi går åt rätt håll. Det är klart jag har visioner för AIK och jag ser att vi kan ta tillvara på de här talangerna som finns i Stockholm.
Vi har möjligheter att bygga vidare på det lag vi har. Vi har kulturbärare i laget och kan vi spetsa till det så skiljer det inte så mycket som man tror från att vara där vi är nu till att vara ett riktigt topplag och slåss om de fina placeringarna. Men vi har en resa dit, det har vi.

 

– Hur mycket ändrades ditt arbete när det släpptes fritt med att ta in nordamerikaner?
– Det hade redan ändrats när jag kom in så jag märkte ingen skillnad från en dag till en annan. Nu har vi två stycken, Brett Carson och Derek Joslin som är nya, sen har vi också Mark Hurtubise som redan varit i Sverige i några säsonger så för vår del är det ingen jätteinvasion det handlar om. Jag tror dock att det lett till att det är färre östeuropéer i ligan tack vare detta. Det totala antalet utlänningar ligger dock på samma nivå skulle jag tro.

 

Del två kommer om ett par dagar!

Text: Thomas Lindqvist

Scroll Up